missismallan

9/7-2010

Tio år läker inga sår…

Att sakna… så många år känns som samtalet kom i går…

Ibland känns allt så tomt, skulle behöva känna din arm om mig, den där trygga tröstade armen som bara du min älskade vän hade…

Tror inte på det där med “sittningar” och kontakt med de på “andra” sidan men känner mer och mer att jag vill ge det en chans att tro att det funkar för jag vill ha någon form av bekräftelse att du ler och vet att jag har det bra..

Just denna kväll är ensamheten och saknaden av dig ett faktum.. Det börjar dra ihop sig mot dagen D 13 juli…

Frågar varför men ingen jävel tycks kunna svara.. Kanske kan du ge mig svaret om jag lyckas övertala med att tro på det där med “sittning”..

Men det är inte bara saknaden som tynger mitt hjärta,,, känner mig deprimerad så där som jag kan bli. Ensammast i världen trots att mitt allt på jorden ligger och sover i rummet bredvid…

Känner mig trött och orkeslös.. Tänker på arbetsdagen i morgon har redan dragit förhastade slutsatser om hur dagen kommer se ut.. Vill helt inte gå upp ur sängen men måste för lönen behöver jag men mitt shopping intresse… Ja Älskade Pierre det har inte avtagit!

Ny dag…

Har varit 34 grader varmt i skuggan denna dag 10 juli.2010

Fick ett trevligt mail av din syster förut, kul att höras efter dessa 10 år som gått, har hänt en del i mitt liv sedan dess så det fanns en del att skriva tillbaka.

Befinner mig nu på altanen på ekbacken 1 med en mandellikör tätt intill mig…

Ur högtalarna hörs underbar musik som får mig att minnas…

Saknar dig i dag med…

Fredag 13:e juli… 2012

Min värld stannar upp för en dag..

Det är din dag, då min saknad efter dig är större än andra dagar.

Winnerbäcks röst hörs i mitt huvud.

Älskade dig långt innan hans musik satt sitt spår i mitt hjärta, ändå för musiken mig tillbaka till dig.

Är så tacksam för den vänskap vi delat! Bättre än kärlek, den hade bara tagit slut..

Älskar dig och saknar dig!