Spelar ingen roll hur fort jag springer, kommer inte fortare fram för det...
står här och stampar precis på samma ställe som jag alltid gjort.
Så nu har jag slutat skynda och tänkte testa en ny strategi, - att  stanna upp emellan åt och se vart jag är på väg.

För det är inte benen som springer utan tankarna med lika fan är det hjärtat som bultar av anfåddhet ändå...

Tiden springer visst med.. i bland hinner den i fatt mig precis som verkligeten gör då och då med...

Jul om en vecka.. mysigt ska man ju tycka så då tycker jag väl det... För Caspers skull